Det var dukat för fest.
En fullastad buss av blåvita spelare samt supportrar plus ett antal bilar som tagit sig hela vägen ner till Malmö för att se IFK ta den där sista blomman som gör buketten fullkomlig. Men det blev en hemresa i moll, ett slut som inte var värdigt den stora uppslutningen och de förhoppningar som fanns.
Text: Andreas Bergman
Bild: Peter Reimer
Bunkeflo kom ut som kalvar på grönbete och stormade fram på varenda lös boll som uppstod och genom sin fysik och med den där kaxiga attityden firade man stora triumfer när gästerna mest såg ut som de ville gå och gömma sig. Det var gult och svart överallt, något som också skulle visa sig i målkolumnen ganska snart.
På ett inlägg fick Johan Palmström huvudet på bollen och en rättvis ledning till värdarna som chockat sin motståndare. Bara minuter senare var det dags för samme Palmström igen då han drog en sträck vrist otagbart i mål på en frispark. Vill man vara lite kritisk så borde detta målet aldrig ha godkänts då Ludvig Lindmark borde/skulle/utom rimligt tvivel ha fått frispark i momentet före.
Fyllda av självförtroende fortsatte Bunkeflo på inslagen väg och 3-0 målet var rena godbiten. En soloprestation i den högre skolan och en katastrofhalvlek var total med 3 insläppta mål och hängande huvuden för våra vitblåa lirare.
Det fanns helt enkelt inget annat att göra än att bryta ihop och göra det bättre. IFK kom ut som ett annat lag, det lag vi är vana vid att se och som vi lärt oss att tycka om. Ett snabbare passningsspel, vunna dueller och fartfyllda anfall. Till sist gav det utdelning sedan Max Sandberg löpt sig fri och skyttekungen visade att 27 mål i serien inte var någon tillfällighet. Sedan var det bara en fråga om när IFK skulle avgöra det här. Man skapade hela tiden halvfarliga lägen men kunnandet och förmågan att hitta nätmaskorna var inte helt på plats.
Istället dök Johan Palmström upp igen. Vid en dråplig situation framför mål trumlade han in segermålet och därefter kunde IFK inte resa sig. Det var som om man fick punktering på cykeln med en mil hem och regnet började att ösa ner.
Tomt, besviket och fruktansvärt. Känslorna var många efter slutsignalen och vi har full förståelse efter att ha fallit på målsnöret i sista momangen. Det vi tar med oss är lagets vilja att aldrig ge upp och trots allt spelar man en så pass bra fotboll att man är bättre än sin motståndare i 3 av 4 halvlekar. Tyvärr var det inte nog denna gång.
Bergmans 3 spaningar från Öresundsbrons fäste:
· Vi har pratat om det tidigare men det räcker alltså inte med att vara bättre än sin motståndare i ¾ av en matchserie. Jag tror att laget grämer sig oerhört att man inte gick hårdare från matchstart men samtidigt är det naturligt. Ett ungt oerfaret lag kommer lära av sina misstag och garanterat komma tillbaka starkare.
· All cred till Bunkeflo som gick all in och med en bjässe som spelförare. Johan Palmström var den naturliga ledaren som med sin vilja och fysik ledde laget. Hemmalagets nummer 20 var så stark att han tidigare jobbat med byggandet av Öresundsbron där han lyfte brofundament med bara nävarna.
· Engagemanget! Så många Osbybor som slöt upp för att hjälpa laget på vägen. Idrotten i byn står sig stark trots bistra tider. Trots att man i politiken agerar som att idrott är något som katten släpat in står vi alla enade. Det kommer behövas mer än någonsin.
Vi ses på IP till våren. Over and out.
Kval div 4 omg.2
Vilka: Bunkeflo FF – IFK Osby 4-1 (3-0)
När: 28 okt 2023
Var: Brovallen, Bunkeflostrand
Publik: Kanske uppåt 200 varav minst hälften från nordöst
KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT FÖRSTORA OCH SE BILDTEXT.